Det här inlägget bidrar med en kort jämförelse mellan s.k. ”Mental träning” och ”De tre principerna”.
De flesta människor som är intresserade av personlig utveckling, har förmodligen stött på begreppet ”Mental träning” – ett koncept som är väl spritt världen över. Lika många har gissningsvis inte snubblat över ”De tre principerna”, även om dessa – på senare år – allt mer smugit sig in i samtal och diskussioner kring välmående och prestation.
Men… vad är den egentliga skillnaden mellan det omtalade konceptet ”Mental träning”, och de mer okända principerna om sinnet, medvetandet och tanken?
Allt fler har börjat ställa sig den frågan.
Det här inlägget har ambitionen att reda ut begreppen.
Låt oss börja med att kort förklara vad mental träning är.
Mental träning
Mental träning är ”en systematisk och långsiktig träning av mentala processer (tankar, inre bilder, attityder och känslor) med målet att både öka prestationsförmågan och välbefinnandet” (källa: Elene Uneståhl).
Eller som Lars-Eric Uneståhl – ofta kallad ”den mentala träningens fader” – gärna uttrycker det:
”Mental träning innebär att träna sina mentala processer, dvs tankar, inre bilder, attityder och känslor så att livet blir så bra som möjligt.” (källa: Unestål Education)
Eller med andra ord (Lars-Eric Uneståhl igen):
”[…] att styra dessa mentala processer mot ett liv med stark livsglädje och hög livskvalitet […]”
Sammantaget handlar det alltså om att skaffa sig kontroll över de tankar som tänks (inklusive inre bilder, inre dialoger, attityder, förväntningar, mål, känslor etc.), eller som Lars-Eric Uneståhl uttryckte det för ett par år sedan, i en artikel i Vellingeposten:
”Mental träning går ut på att lära in och automatisera bra beteenden, bra känslor och en bra attityd som finns där utan att man behöver tänka. Det är samma sak som fysisk träning. När man väl lärt sig gå eller springa behöver man inte tänka på hur man gör.”
Kortfattat syftar mental träning således till, att målinriktat strukturera och öva upp psykologiska processer, enligt väl utarbetade tekniker, metoder och modeller för att erhålla välmående, rätt attityder, själv- förtroende, flyt, trygghet, självkänsla, tacksamhet, bra känslor, avslappning, effektivitet, laganda, vinnarinstinkt mm.
Det vi önskar erhålla ska alltså skapas, byggas upp, tränas in och därefter uppnås/förvärvas.
Mental träning är på alla sätt och vis en åtgärdsbaserad metod – som kräver övning, tillämpning och repetition.
Låt oss nu ta en titt på vad ”de tre principerna” har att erbjuda.
De tre principerna
De tre principerna skiljer sig i allt väsentligt från mental träning.
För det första, så erbjuder principerna ingen metod eller teknik alls. De tillhandahåller varken inlärning, åtgärd, eller tillämpning. Ej heller behandling, uppbyggnad eller avvänjning.
De är just bara principer – naturlagar – som existerar oberoende om vi önskar det eller ej.
De tre principerna är insiktsbaserade. De ämnar förklara upplevelsen, utan avsikt att förändra den.
Precis som att en annan naturlag – gravitation – är ett faktum, helt utan människans inblandning.
Gravitationen berättar varför saker och ting faller till marken, men säger ingenting alls om vad du bör göra åt saken.
Principerna syftar till att beskriva hur en upplevelse skapas. Inte hur den ska fixas, rättas till eller ombesörjas.
När förståelsen kring principerna ökar, kring hur en upplevelse skapas, minskar ambitionen (av sig självt) att vilja hantera den.
Insikten i sig, förändrar perspektivet kring upplevelsen.
Kortfattat skulle man kunna säga att alla upplevelse som vi har i livet, skapas av dessa tre enkla principer:
- Sinnet – eller livskraften (det liv som lever i allt levande)
- Medvetandet – den s.k. ”skärm”, på vilken alla upplevelser tar form
- Tanken, dvs. det material som alla upplevelser är gjorda utav
Livskraft + medvetande + tanke = upplevelse
Det vi upplever (ser, hör, smakar, luktar och känner) är en produkt av tanke. Inte ett resultat av omständigheter runtomkring. Inte ens när det verkar så.
Det enda som krävs för att en upplevelse ska skifta, är en ny tanke.
En glad tanke ger en glad upplevelse, och en sorgsen tanke ger en sorgsen upplevelse.
Upplevelsen kommer från tanke.
Tanke skapar upplevelse.
Enkelt och självklart.
Låt oss därför gå vidare med att undersöka varför det är så viktigt att särskilja principerna från mental träning.
Varför är det viktigt att inte blanda samman principerna med någonting annat
Såväl de tre principerna som mental träning, pekar på tanken som avgörande för upplevelsen.
Skillnaden ligger emellertid i själva synen på vad en tanke är.
Principen om tanke, särskiljer det som tänks (själva tankens innehåll), från det faktum att vi människor tänker (själva tanken som en naturlag som verkar verklig, men i själva verket endast är en illusion).
Mental träning önskar skapa, bygga upp, tillföra, träna in och automatisera tanken, medan principerna syftar till att avslöja att en tanke… just bara en tanke. Ingenting annat alls.
Bara en tanke.
Ungefär som att en regnbåge just bara är en regnbåge – ett fenomen, som består av två ingredienser:
- Den är inte.
- Men den verkar vara.
Precis som tanken – ett fenomen – som verkar vara, men som faktiskt inte är.
Inte mer än just… som en tanke.
En fantasi – en illusion – en hägring.
Och när en människa inser detta faktum – att en tanke just bara är en tanke (oberoende av dess innehåll) – kan hen också snart börja förstå, att tanken varken ska förhindras, förändras eller avlägsnas.
Det vore som att vilja hantera regnbågen.
Jag menar… den är ju inte… inte ens när den verkar vara.
På så sätt skiljer sig de tre principerna från mental träning:
– Principerna visar att tanken ska förstås. Inte att den ska åtgärdas.
Därtill berättar principen om livskraften, något väldigt viktigt och avgörande. Nämligen att alla resurser som mental träning försöker skapa, bygga upp, tillföra, träna in och automatisera, redan är på plats.
Sådant som självförtroende, mod, trygghet, sinnesfrid, välmående, flyt, nyfikenhet, kreativitet, etc.
Det är medfött. Det tillhör själva fabriksinställningen.
Allt det vi söker kom med livskraften. Alltså med ”det liv som lever i allt levande”.
Inte som något flummigt eller new age-aktigt dravel. Nej, tvärtom, som något självklart och fundamentalt.
Vi är vid liv.
Det må vara mystiskt, men dock ett faktum.
Och… principerna pekar just på detta faktum.
Livskraften ger oss medvetandet, och i medvetandet dyker det upp en tanke, som projiceras till synen, hörseln, lukten, smaken och känseln.
Det vi tänker blir vår verklighet.
Men… det som tänks är just bara en tanke, ingenting annat, som aldrig behöver hanteras. Endast förstås.
– Vi människor lever i en värld av tankar, utan att förstå att vi tänker, precis som en fisk lever i en värld av vatten utan att fatta vad vatten är.
Och… som en effekt av att förstå tanken som en princip (som verkar vara men som inte är), tenderar tanken att skingras – av sig självt – och då visar sig det som döljer sig bakom tanken, nämligen just de resurser som mental träning har ambitionen att skapa, bygga upp, tillföra, träna in och automatisera.
Men… varför skapa något som redan är?
Problemet med mental träning
Problemet med mental träning – om du frågar mig – är att den mentala träningen undergräver sanning, och således gör mer skada än nytta.
Oskyldigt såklart. Men dock.
Mental träning antyder nämligen att en tanke är någonting annat än en tanke.
Varför annars denna iver att vilja hantera tanken?
Varför annars alla dessa metoder och tekniker, med syfte ”att träna sina mentala processer, dvs tankar, inre bilder, attityder och känslor så att livet blir så bra som möjligt.” (källa: Unestål Education)
Likaså antyder mental träning att inre resurser såsom en positiv attityd, en god självbild, ett gott självförtroende, mod, trygghet, sinnesfrid, harmoni, balans, flow etc., behöver skapas, byggas upp och sedan tränas på – regelbundet. Gärna också repeteras med jämna mellanrum.
– Varför skulle mental träning annars kräva årslånga träningsprogram?
Mitt förslag är vara nyfiken på, att allt det vi söker – genom de tekniker, metoder och modeller som mental träning presenterar – av exempelvis sunda känslor, avslappning, effektivitet, fokus, tacksamhet, klokhet, problemlösningsförmåga, laganda, effektivitet mm., finns medfött, hos alla i ”det liv som rinner genom oss människor”, och träder fram, just när vi lägger alla tankar (läs: tekniker, metoder och modeller) åt sidan.
Detta kan vi se hos barn, exempelvis. Som inget annat har än just villkorslöst självförtroende, fundamental trygghet och total avslappning.
Tills de börjar tänka, alltså.
Det som mental träning erbjuder är alltså inte bara omotiverat. Det står dessutom i vägen för de resurser vi människor behöver i olika sammanhang.
Alla tekniker, metoder och modeller tillför tänkande (målbilder, övertygelser, ramar, mönster, grundantaganden, program, mm). Tankar som alltså skymmer det flyt vi alla söker, men som egentligen är medfött och oförstörbart. Flytet, harmonin och balansen som visar sig då och då, hos dem som mediterar.
Men… resurserna som träder fram vid meditation, är inte en produkt av själva meditationen. Inte alls. Istället ett naturligt tillstånd som alltid är tillgängligt, så snart som tänkandet avstannar.
Och det gör det av sig självt, när man väl förstår vad en tanke är – ingenting alls, mer än just… en illusion.
Precis som att insikten kring att nuet alltid är närvarande, kan vara överraskande för många.
Nuet är ständigt närvarande – det är ALLTID NU.
Nuet ska varken skapas, byggas upp och sedan tränas på.
Nej… nuet ska förstås.
Alltid nu… vilket man inser… så snart tankarna skingras.
Det finns ingen framtid. Inte nu, alltså. Kolla efter själv.
Det finns heller inget förflutet. Det är över.
Endast nuet existerar.
Såvida tanken kring framtiden eller det förflutna inte räknas.
Och det gör den ju inte.
Den är just bara en tanke – en dröm – en illusion – en fantasi – en hägring.
Och bör således inte hanteras.
Om du frågar mig alltså.
Sammanfattning
I detta inlägg har jag försökt att redogöra för hur jag ser på skillnaden mellan mental träning och de tre principerna.
Jag är medveten om att inläggets begränsade omfattning varken ger rättvisa åt den mentala träningen eller åt principerna. Däremot är jag övertygad om att de mest fundamentala skillnaderna mellan den välkända metoden och de tre mystiska vägvisarna har presenterats.
- Mental träning är åtgärdsbaserad. De tre principerna är insiktsbaserade.
- Mental träning önskar förändra upplevelsen. De tre principerna ämnar förklara densamma.
- Mental träning syftar till att hantera mentala processer. De tre principerna har för avsikt att förstå dem.
- Mental träning vill skapa, bygga upp, tillföra, träna in och automatisera inre resurser. De tre principerna pekar på det som redan är på plats.
- Mental träning kräver tid. De tre principerna kräver insikter som är ögonblickliga (eller inte alls)
Fem fundamentala skillnader alltså… men det finns fler. Många fler.
Dessa får vi ta i ett annat inlägg.
Nyfiken på mer?
Ifall du önskar veta mer om mental träning, kolla gärna upp Unestål Education (tidigare Skandinaviska Ledarhögskolan).
Är du nyfiken på de tre principerna, läs gärna min bok ”Bara en tanke – din guide till villkorslöst välmående”, eller lyssna på ”Tomas och Dennis podcast”.
Eller… ta del av den världsberömde coachen Michael Neils funderingar. Eller vad sägs om den tidigare mentala tränaren – the former NLP guru – Jamie Smart, som övergett åtgärdsparadigmet och numera sprider principerna.
Ett bra tips är att kolla in psykiatrikern Bill Pettit på YouTube.
Eller gå direkt till källan och läs Sydney Banks fantastiska och livsförändrande bok ”The Enlightened Gardener”.
//Dennis Westerberg