I varje organisation finns berättelser om vem som tog initiativet, vem som bar ansvaret och vem som ledde förändringen.
Men hur ska vi förstå det ögonblick då ingen längre kan säga vem som egentligen satte allt i rörelse?
Våra historier om ledarskap är just bara det… historier.
De ger oss struktur, mening och trygghet, men de speglar sällan hela sanningen.
Om en idé som förändrar ett företag visar sig ha kommit från praktikanten snarare än från vd:n, förlorar den då sitt värde?
Om ett beslut som räddar en verksamhet växer fram ur slumpen i stället för ur en plan, blir det då mindre giltigt?
Det finns ledare som inte syns.
De talar sällan, kräver inget, men deras närvaro förändrar allt.
Är deras ledarskap mindre verkligt?
Och om ett initiativ föds ur samspel snarare än ur en enskild vilja, försvagas det då?
Förr eller senare upphör frågan att vara teoretisk.
När ansvar och påverkan vävs samman mellan människor, system och tillfälligheter, blir det svårt att urskilja var något egentligen tar sin början.
Kanske är allt inflytande vi tillskriver andra bara våra egna tolkningar.
Det som får något att hända, oavsett om det sker med avsikt, genom samspel eller av en slump, är bara en tråd i en större väv av skeenden.
Vi söker ofta mening i allt som sker, även då tillfälligheter råder.
Möjligt, men onödigt.
Med kärlek,
Dennis
