Man skulle kunna tro, att det är händerna som skapar.
Att det är tankarna, idéerna eller verktygen vi använder,
som får något nytt att uppstå.
Men det är inte där det börjar.
Den verkliga skaparkraften kommer inte utifrån.
Den kommer inifrån.
Från något vi sällan sätter ord på, men som ändå är själva kärnan i allt vi gör:
– Ljuset som lyser ut genom ögonen.
Inte ögonen i sig.
Utan det som ”ser” genom dem.
Det som betraktar, men också ger mening.
Det som inte låter sig fångas, men som bär allt.
Det är där skapandet tar form, i den stilla, levande livskraften.
I ljuset.
När vi påminner oss om detta, slutar vi jaga efter inspiration.
Vi slutar vänta på rätt verktyg.
Vi slutar tro att skapande kräver ”rätt tillstånd”.
För då vet vi: att allt vi behöver, redan är på plats.
Det som lyser genom våra ögon.
Och det längtar efter att få ta form i världen.
Med kärlek,
Dennis
