Det är lätt att tro, att det enda som är möjligt är sådant som är realistiskt och vanligt, och att man således blir blind för det som är ovanligt, men faktiskt fullt möjligt
Till exempel är det vanligt att vi människor har ”saker och ting som håller oss vakna om natten” – återkommande grubblerier och ältande, ett evigt surrande som aldrig vill ta slut – men ovanligt att sova gott, helt utan oro.
Stressfri sömn, som en regel snarare än ett undantag, känns helt orealistiskt för många.
Tills någon man har förtroende för, berättar att det faktiskt ÄR möjligt att sova gott varje natt, och man väljer att överväga möjligheten. Detta, trots att man har ett ansvarsfullt och pressande jobb eller att man brottas med svåra omständigheter i hemmet.
När det omöjliga ter sig möjligt, öppnas sinnet upp för ny förståelse, exempelvis att det ytterst alltid är tänkandet kring våra problem som håller oss vakna. Inte problemen i sig.
En hårfin skillnad kan tyckas – vid en första anblick – men en avgörande insikt att ta till sig, när det gäller exempelvis stressfri sömn.
Människor som är övertygade om att det är problemet i sig som skapar sömnlösa nätter, kommer att tänka mer kring problemet. Och ältandet (läs: sömnlösehet) tar oskyldigt över.
Människor som däremot överväger möjligheten att det egentligen alltid är tänkandet som ställer till det – och att tankar bara är tankar, vad som än tänks – kommer automatiskt att tänka lite mindre kring sina problem, och grubblerierna avtar efter hand, med sinnesro som följd; en förutsättning för att somna, och att sova gott.
Ovanligt och därmed orealistiskt för de flesta, men möjligt och dessutom underbart härligt för de som fått insikter som leder till mindre stress – även på natten.
Med kärlek,
Dennis