Om man tvekar med att säga ”tack!” för att man är rädd att det ska låta inställsamt, är det ofta en sund reflex.
Ingen vill att uppskattning ska kännas uträknad.
Men om man vill ge någon erkännande, särskilt när man märker att det tar emot lite att säga det högt, gör man det.
Det är troligen inte för tidigt.
Och nästan aldrig för sent.
Ofta pågår mer i en människa än det som märks.
Ett tack kommer sällan för tidigt och glöms sällan bort.
Med kärlek,
Dennis