Det finns många krafter i vår värld, som vill hålla oss tillbaka.
Som vill att vi tiger, att vi rättar in oss i ledet och att vi gör som vi blir tillsagda.
Normen är ett rättesnöre, som är till för att vi alla ska vandra samma väg. På samma sätt. I samma takt.
Normen är ofta klok… såsom när det gäller att ta på bältet i bilen, att betala notan innan man lämnar restaurangen, eller att hålla avstånd under en pågående pandemi.
Men… ingen kan tvinga oss att vara försvarare av status quo. Särskilt inte när de förhärskande idealen står i vägen för anständighet, medmänsklighet och klokhet.
Då gäller det att vika av från medelvägen. Att trampa upp sin egen stig i snårskogen.
I sådana lägen duger ingen karta. Det som krävs är att låta sig guidas av en inre kompass.
Döv för såväl hejarop som kränkande tillmälen.
Min coachning erbjuder således inget facit. Den visar endast en ny riktning.
Inåt… alltid inåt.
Bara det.
Och det är allt.
Med kärlek,
Dennis