Fokus är något som lätt kan försvinna i en vardag full av distraktioner. En notis på telefonen, en kollega som ställer en fråga, eller tankar som börjar vandra – allt det där drar oss från det vi egentligen borde göra. Vi börjar med ett projekt, men det blir aldrig riktigt klart, och dagen fylls av små avbrott som gör att tiden försvinner utan att vi uppnått det vi önskat.
Men fokus är inte en fråga om viljestyrka eller träning. Det är snarare ett naturligt tillstånd som uppstår när vi har tydlighet i vad vi gör och varför det är viktigt. När vi ser ett tydligt syfte och har en riktning som engagerar oss, faller mycket av det andra bort av sig självt. Distraktionerna tappar sin kraft eftersom de inte längre är lika intressanta eller relevanta.
Problemet ligger ofta i att vi försöker tvinga oss till fokus när vi egentligen inte är mentalt närvarande i uppgiften. När vi inte känner att det vi gör har betydelse för oss, blir det svårt att hålla fast vid det. Men om vi kan koppla vårt arbete till något vi bryr oss om, eller åtminstone förstår varför det är viktigt, blir det lättare att hålla sig på banan.
Vi behöver inte träna upp vår förmåga att fokusera, vi behöver bara skapa förutsättningar där fokus kommer naturligt. Genom att förstå vad onödiga distraktioner egentligen är [läs: tankar som tänks, men som inte verkar vara tankar för den som tänker] och göra utrymme för det som verkligen spelar roll, kan vi uppleva ett flöde där vårt arbete får den uppmärksamhet det förtjänar.
Om vi ständigt låter oss ryckas med av varje ny impuls, kommer vi aldrig att nå dit vi verkligen vill.
Ju.
Med kärlek,
Dennis
