Många, många människor – jag också, i flera, flera år – har fullständigt missförstått varifrån de känslor som vi känner i livet, kommer.
En missuppfattning kring känslans källa, alltså.
En missuppfattning kring hur en upplevelse skapas.
Kolla in min senaste video, kring detta (YouTube):
Det är lätt att tro, att känslan härstammar från yttre omständigheter, från situationen runtomkring, från otäcka händelser i det förflutna, från en oviss framtid, från ens skör personlighet, från diagnosen, från hjärnan, från dåliga nerver, från DNA – eller…. från en kombination av allt detta.
Men… känslan som vi känner i kroppen – av oro, stress, irritation, ångest, panik, rädsla, tvivel (olika former av psykologisk smärta) – har en och samma källa. Alltid. Till 100 %.
Känslan härstammar från det tänkande som för närvarande pågår i sinnet.
Det som tänks, är det som känns. Det som känns, kommer från det som tänks.
Så snart som tanken ändras, förändras också känslan.
En person som exempelvis, tänker på hemska minnen från barndomen, känner en hemsk känsla i kroppen. Trots att barndomen är över sedan länge.
Kanske tänker personen på hur pappan alltid var frånvarande, och aldrig visade ömhet…. aldrig sa ”jag älskar dig”. Då känns ensamheten och övergivenheten i kroppen, även efter många år.
Men… om tanken ändras – av vilken anledning som helst – förändras också känslan. Kanske kommer en ny tanke om en stund, som presenterar ett trevligt minne… då känns det lika trevligt i kroppen, som tanken som tänks.
Det är dock omöjligt att förutse vad någon kommer att tänka i en specifik situation. Potentialen för att vilken tanke som helst kan dyka upp… är oändlig.
Man kan inte veta vad en någon kommer att tänka, som ett exempel, när partnern berättar att hon eller han, har en annan.
Det kan komma en skräck-tanke, som känns fruktansvärd.
Det kan komma en sorgsen tanke, som känns bedrövad.
Det kan komma en hoppfull tanke, som känns förtröstansfull.
Ingen människa kan förutspå vad någon annan kommer att tänka i ett givet sammanhang.
Inte ens den specifika personen, kan lista ut vad hon eller han, själv kommer att tänka. Kapaciteten för tanken att skapa en verklighet för oss, är gränslös.
”Liten tuva stjälper stort lass” – även den störste och starkaste, kan komma ur balans, av något så futtigt som en tanke.
Men… det är bara en tanke… ingenting annat än en tanke.
Glöm aldrig det.
Kram och kärlek.
//Dennis Westerberg
