Först fanns ingenting.
Men detta ingenting var inte tomt.
Det säger sig självt.
Ingenting kan nämligen födas ur ingenting.
Vårt ursprungs-ingenting var således proppfullt av en oändlig potential.
Ej tomt alls. Sprängfyllt av allting, som en inneboende möjlighet.
Så… när någonting tog plats ur ingenting, var detta någonting just allting (allt är relativt, remember… eller hur Einstein!).
Först ett gruskorn (Big Bang), och sen en grushög (Universum).
Time, space, matter var ett faktum.
Och… eftersom såväl tid, som rymd och materia fötts ur samma ingenting, är ursprunget i alla ting (allting), just detsamma, nämligen ingenting (inget ting).
Som tid… alltid nu.
Som space… alltid här.
Som materia… no thing, only potential.
Och därmed… var mysteriet löst.
Jag är allt.
Allt är jag.
Metafysik… i all sin enkelhet.
– Frågor på det?
Med kärlek,
Dennis
