Bortom tanken vilar välmåendet.
Alltid.
Inte ”ibland”. ”Då och då” liksom. Nej, alltid.
Just alltid.
Precis som att nuet alltid är närvarande.
Nu, alltså.
Alltid nu.
Bara nu.
Ett stilla nu.
Om tanken inte räknas.
Då är det då.
Eller sen.
Men inte egentligen.
Endast nu.
Bortom tanken.
Där välmåendet alltid vilar.
Redo att vakna.
Så snart tanken inte räknas.
Och det gör den ju inte.
Är ju bara en tanke… liksom.
//Dennis Westerberg
[Bild: Print advertisement created by FCB, Indonesia for Big Babol]
