Barn är inte ”blivande” människor.
De är människor. Redan nu.
De har inte mindre värde för att deras erfarenheter är färre.
De har inte mindre rätt till respekt för att deras språk är enklare.
De är inte ”på väg” till att bli någon; de är redan allt de behöver vara.
När vi möter dem som om deras åsikter bara är gulliga, eller deras känslor är överdrivna, riskerar vi att lära dem att deras röst inte räknas.
Och det sätter spår.
För den som tidigt lärt sig att inte bli lyssnad på, slutar ofta försöka säga något alls.
Eller känner sig tvingad att höja rösten, skrika och skälla.
Att ta barn på allvar handlar inte om att ge dem vuxnas ansvar.
Det handlar om att möta dem med samma respekt som vi själva förväntar oss.
Inte för att de ska bli fullvärdiga en dag.
Utan för att de redan är det.
Med kärlek,
Dennis