Det vi investerat i tidigare, är irrelevant när vi nu ska ta beslut om vad vi ska satsa på framöver.
Det gäller även sådana insatser som kommer att urholka gårdagens resultat – vad dessa än har inneburit fram tills nu.
Risken är alltså, att viktiga och avgörande insatser, för med sig smärtsamma konsekvenser, som gör oss blinda för nödvändiga förändringar.
Resultatet blir inte sällan att vi blir protektionistiska, och gör allt för att försvara gamla beslut som spelat ut sin roll, och som nu istället underminerar framtida framgångar.
Vårt känslomässiga engagemang, blir till ett hinder för oundvikliga reformer.
Så, när nya, revolutionerande idéer tar form, tas de inte emot med öppna famnar och med ett varmt välkomnande, utan snarare som en önskan att försvara det som redan åstadkommits.
Det är sorgligt.
Särskilt när det gäller sådant som rör människors välbefinnande.
Dags att skrota pseudovetenskapen inom psykologin, den mentala träningen, självhjälps-hjälpen och den personliga utvecklings-utvecklingen.
Sådant har spelat ut sin roll.
Låt oss återvända till principerna.
Dags för ett paradigmskifte inom psykologin.
//Dennis Westerberg
