… släcker inte elden.
Att försöka förhindra, förändra, försköna, förtränga eller förinta de känslor som känns i kroppen löser inte problemet med att känna.
Känslor SKA kännas. Dock ej hanteras. Endast förstås.
Förstås, på det sätt att de har sitt ursprung i det tänkande som pågår i sinnet. Inte i det som finns runtomkring.
Starka känslor är en signal om att man förlorat sig i tanken.
Svaga känslor är en signal om att tankar kommer och går, i ett flöde [flow].
Känslorna fungerar således som en inre kompass, som egentligen har ett enda syfte, nämligen att signalera ifall sinnet är klart eller grumligt.
Ett klart sinne är obegränsat, och således stilla, klokt, tryggt, modigt, nyfiket, empatiskt och kärleksfullt.
Ett grumligt sinne däremot är begränsat. Alltså inte lika stilla, klokt, tryggt, modigt, nyfiket, empatiskt och kärleksfullt.
Känslorna säger dock inget om vilken väg du ska gå – att koppla av eller på tänkandet i sinnet. De innehåller bara en berättelse om sinnets tillstånd.
Och… det är inte så bara, minsann.
Med kärlek,
Dennis