Vi tillbringar så mycket tid med att reagera på ljudet av andras röster.
Tillrättavisade, missförstådda, överröstade, avbrutna…
Ingen tystar oss egentligen, men det är lätt att känna sig ignorerad i samtalet.
Kanske är det just nu som det är dags att börja lyssna.
På riktigt.
För verkligt lyssnande uppstår inte av sig självt.
Det kräver närvaro.
Utrymme för lyssnande uppstår sällan av sig självt heller.
Det växer fram när man saktar in, när man faktiskt vill höra vad som sägs.
Vi har byggt en hel kultur kring att tala, men sällan kring att lyssna.
När man verkligen hör vad någon annan vill ha sagt, bortom orden, börjar något förändras.
Förståelse. Närvaro. Kontakt.
Allt det som talet försöker skapa, men som bara lyssnandet kan ge.
Med kärlek,
Dennis
