Nästan alla jämför sig med andra.
Ingen vet riktigt varför.
Vi ser på andras liv, deras framgångar, deras leenden på skärmen.
Och så börjar vi mäta våra egna dagar efter deras mått, ibland till vår fördel, men oftast inte.
Det får oss att krympa, att hålla igen, att tro att vi ligger efter.
Det skymmer sådant som redan fungerar.
Och det får oss att glömma det som vi lyckats med.
Minst sagt, en märklig vana.
Kanske finns ett vänligare och klokare sätt att växa, utan att ständigt jämföra, väga och räkna.
Det är jag säker på.
Minsann.
Med kärlek,
Dennis