När vi stannar upp en stund i livet, och reflekterar kring de förväntningar, krav, önskemål, begär, vanor och regler som är så viktiga för oss, kan vi – i våra bästa stunder – inse att just sådant egentligen är något som vi ”fått för oss”.
Vi inbillar oss ofta att ”det där viktiga” är avgörande för välmående, mening och lycka.
Och glömmer bort… att vi just ”fått för oss” alltsammans, och att vi i dessa stunder lever som slavar under våra egna illusioner och fantasier, som just då har en tendens att uppenbarar sig som den s.k. ”verkligheten”.
– Om diskbänken inte är avtorkad, kan jag inte koppla av.
– Om var sak inte står på sin plats i kylskåpet, blir jag irriterad.
– Om du inte ger mig en morgonpuss, direkt när vi vaknar, älskar du mig inte på riktigt.
Oj.
Med kärlek,
Dennis
