Ett fotografi visar ett ögonblick som inte längre finns.
Ljuset har skiftat.
Rummet har förändrats.
Människan i bilden har gått vidare till annat.
Ändå säger vi: ”Det där är du.”
Men ett fotografi är inte en person.
Det är en sekund som råkade stelna i tiden.
Så vad visar bilden egentligen?
Inte någon i sin helhet.
Endast en skärva av något som redan har hunnit bli något annat.
Ändå är det så vi ofta behandlar människor.
Att ett misstag får definiera dem.
Att en enstaka framgång fryser dem i tiden.
Att en gammal version får leva vidare som om inget hade hänt sedan dess.
Men människor är inte stillbilder.
De rör sig.
De förändras.
De blir någon annan, om och om igen.
Det ur ett utryck av ”förändringens naturlag”.
När vi vägrar släppa en gammal bild är det inte verkligheten vi håller fast vid.
Det är etiketten.
Och etiketter har en märklig förmåga: de överlever det som borde ha fått förändras.
Med kärlek,
Dennis