Så säger vi ofta när vi ser andra ta nya steg och får känslan av att de rör sig snabbare än vi själva.
Men det som egentligen menas är något helt annat:
”Vi ligger efter jämfört med vår egen föreställning om var vi borde vara.”
Känslan av att halka efter kommer nästan alltid ur våra egna krav.
Det blir tydligt när vi jämför oss med tidigare versioner av oss själva.
Det som en gång var svårt gör vi i dag utan att tänka.
Det vi kämpade för för några år sedan har vi redan uppnått och lagt bakom oss.
Vi flyttar hela tiden ribban, och därför känns det som att vi inte hinner ikapp.
Det är alltså inte världen som springer iväg.
Det är vår inre måttstock som skruvar upp tempot.
Hur vi hanterar den känslan är vårt beslut.
Ger den oss kraft kan vi använda den.
Tar den energi kan vi släppa den.
En känsla som inte får styra tappar sin betydelse.
Med kärlek,
Dennis